Det är sjukt, för 200 dagar sen jag i Globen och var så lycklig, och kände mig så hemma, som jag aldrig nånsin har känt. 200 Dagar, och jag har inte fattat det än. Jag har sett killen som fick mig att vilja leva, killen som fick mig att börja bry mig om världen, killen som satt på ett trappsteg utanför sin lokala teater och spelade gitarr för att samla ihop pengar för att hjälpa sin ensamstående mamma, de hade nästan ingenting, de förlorade nästan sitt hem. 

"Just look at us now"

Ja, titta på de nu, Justin har råd att köpa allt han vill ha, han köpte ett hus till sin mamma, vilket var allt han ville för några år sedan. Han nådde sina drömmar, och trots att folk klagar på honom och alla 46 miljoner beliebers så håller han huvudet högt, gör sin musik, går upp på scen efter scen hela veckorna utan att klaga och varför? Han vill inte göra oss beliebers besvikna. Vi har tagit honom dit han är idag, och trots att det inte alltid har varit lätt för oss heller så har vi följt Justins exempel och hållt huvudet högt. Vi har förlorat många vänner på vägen, beliebers som inte orkade, som blev så trakasserade att de tog livet av sig, och så har vi de som var sjuka och inte gick att rädda. Det är sorgligt, men jag vet att var de än är ser dom på oss och är med oss och är stolt över vår ängel, Justin. Utan honom skulle antagligen minst 20 miljoner av alla beliebers inte finnas idag.

Justin är verkligen vår ängel. De flesta förstår inte det. Hur kan man vara så fäst vid någon man aldrig har träffat? Någon som inte ens vet att man finns? Jag kan inte svara på det, det är en sak man inte kan beskriva med ord, man måste känna det för att förstå. Jag har följt honom sedan 2008-2009 och jag älskar honom lika mycket nu som då, om inte mer eftersom vi har växt upp "tillsammans". Jag såg honom växa upp och i samma takt växte jag upp. Han har inflytande över i princip allt jag gör. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Justin would be so proud" eller säga till en kompis eller nån jag känner "Det var inte jag det var Jus... jag menar Christoffer!" 

Han har blivit en del av mitt liv. Och därför tänker jag att folk som tatuerar in något Justin relaterat är inte dumma, även om de skulle sluta gilla honom, eller tröttna på honom, så är han en del av deras förflutna. Jag kommer alltid minnas den här tiden och allt jag har varit med om på grund av Justin, det är oändligt många fina minnen, som jag aldrig kommer ångra. Därför skulle jag kunna tatuera in "kidrauhl" eller "Believe" eller till och med "Justin Bieber" utan att ångra det. (Sen kanske man ångrar vart man gör det men det är en annan historia). 

Jag kommer ihåg när jag var hos min faster i Piteå, sommaren 2009. Jag satt och kollade på Michael Jacksons begravning, snyftade med till tv:n. Och så satt jag och pysslade, jag gjorde en låda, grön på utsidan med bland annat texten "Justin Bieber" på framsidan. Inuti klistrade jag in ett hjärta och en bild på Justin i (som min före detta låtsaslillesyrra har rivit bort, fuck her.) Och några fler mindre bilder. Den lådan har jag fortfarande kvar och idag ligger oändligt många urklipp ur tidningar och en massa posters i den, så många att den inte går att stänga längre x)

Jag brukar gå igenom de ibland. Tänka tillbaka. Visst jag bev mobbad. Visst jag var ensam, men jag hade Justin. Jag säger inte att det är sämre idag, för så många kategorier i mitt liv har förbättrats, men jag saknar den tiden. Jag har fortfarande Justin med mig i mitt hjärta, men det har 46 miljoner andra människor också. Jag saknar den tiden då vi var så få, jag önskar jag hade varit mer teknisk så jag kunde ha fått kontakt med honom innan han blev så stor. Jag tror jag har drömt det men jag har för mig att han faktiskt har svarat på en av mina kommentarer på youtube men jag har antagligen drömt det, jag tror inte jag skulle glömma det annars.  

Jag vill träffa honom innan jag dör. Om han dör före mig kommer jag bryta ihop totalt, jag skulle förtvina, när jag fick reda på det skulle jag inte kunna andas, det skulle inte spela någon roll vart jag var, jag skulle inte kunna gråta, jag skulle antagligen sjunka ihop på marken och bara vara stilla, för jag skulle känna som att en del av mig var död, den delen som höll mig levande. Det är sjukt att jag är så fäst vid honom, men jag kan inte göra något åt det, jag vill inte göra något åt det, han är det bästa som hänt mig, för tack vare honom har jag blivit starkare och överlevt, och mitt liv har blivit så mycket bättre, jag har underbara vänner som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag skulle inte klara att höra om hans död, tänk er att ni har en tvilling som ni älskar, som är som en del av dig. Och den tvillingen dör. Jag är inte ett dugg lik Justin men jag var tvungen att ta en liknelse som ni kanske kan känna lite likheter med. 

Det här blev ett långt inlägg, när jag skriver det här är det faktiskt "bara"197 dagar sen jag såg honom, men jag väljer att göra det tidsinställt för att fira den 200 dagen. Jag har överlevt 200 dagar av saknad x) 

Men jag har fortfarande inte förstått att det har hänt. Jag kommer ihåg känslan när han kom ut i sina vingar, men jag kan inte förstå att det var mer än en dröm. Best Day Of My Life.   

Snart är det dags!!! (okej inte sååå snart men whatever, vi har väntat i över 3 år!!) har inte riktigt fattat än men det kanske jag gör när jag håller biljetten i min hand   

Jag kan inte fatta det, allt känns som en dröm. Händer det här verkligen mig?    Jag som trodde allt var förstört, att mitt liv var över. jag kanske överreagerar enligt vissa men KOM IGEN, alla Beliebers är så när det gäller Justin, han betyder allt för mig och hans musik har hjälpt mig genom så mycket. OCH NU SKA JAG FÅ SE HONOM!    Allt tack vare min älskade låtsasmamma och Anna, tjejen jag ska gå med på konserten den 23:e April 2013! Ända sen 3:e Juli när jag fick veta att Justin skulle komma hit var jag helt säker på att jag aldrig skulle få se honom, men hoppet steg flera gånger bara för att rivas ned, jag blev deprimerad. trodde jag skulle gråta ihjäl. konstigt att det fanns tårar kvar efter allt som har hänt men det är en annan historia. I alla fall så är mitt liv äntligen påväg mot det bättre, och jag är nästan rädd för att låta mig själv vara lycklig. Jag är rädd för att allt ska komma tillbaka 3000 gånger så hårt som förra gången. Jag är rädd för jag tror inte jag klarar att bli så besviken igen. Mitt hjärta har gått igenom för mycket redan, hur ska jag klara mig resten av mitt liv? Men i alla fall , Jag ska gå med Anna, som jag ska köpa en biljett av. GC 23:e April för 3500:- Glädje har inget pris enligt mig och jag hoppas pappa förstår hur viktigt det är för mig. Jag var tvungen att välja bort en mobil för det och ingen fattar hur viktig mobilen är för mig, jag har en HTC Sensation XL nu och den är sååå cp   skärmen är sprucken men som tur är så fungerar fortfarande touchen, ljudet har blivit näst intill värdelöst och batteriet tar slut dirre, men whatever, JAG SKA JU SE MIN IDOL, MIN HJÄLTE! JUSTIN DREW BIEBER! #PROUDBELIEBER så mina nya favorit citat är nu #BELIEVE och #NeversayNever :3 (ja jag har twitter, which is why jag använder # )