WOW. It´s been a while haha. Förlåt, jag har ingen ursäkt men jag har bestämt mig för att prova igen och istället för att göra en ny blogg så vill jag ha kvar denna med alla minnen, dålig grammatik och deppiga inlägg haha. 

Hej, jag heter Nina och är 23 år. Jag jobbar som personlig assistent med världens bästa brukare och funderar på vad jag ska göra i framtiden. Just nu är jag dock sjukskriven på grund av konstanta smärtor i magen som tros ha orsakats av "lumbosacral instabilitet", dålig muskulatur i ländryggen och däromkring. Jag går hos en fysioterapeut regelbundet för att träna upp de muskler som min kropp valt att strunta i och genom det slippa smärtan så att jag kan återgå till jobbet. 

Ja en hel del har hänt sedan sista inlägget. Jag började må ännu sämre, förlorade CSN på grund av mina dåliga resultat på kurserna och valde att hoppa av och flytta hem för att försöka må bättre. Jag fick jobb samma dag som jag flyttade hem, väldigt smidigt! Jag jobbade på Svenska Kyrkan i 9 månader som vikarie på barn och ungdomsavdelningen och jag ÄLSKADE det. Därefter tog min tjänst slut och jag var arbetslös ett litet tag innan jag började som personlig assistent därjag är anställd nu. Jag bodde först hos mamma, sedan hos pappa som flyttat upp hit igen från stockholm, och sedan flyttade jag till egen lägenhet. Jag tog körkort, eventually, och hade en liten peugeout 206 cc (en cab!) ett tag men sålde den och köpte en gammal audi A4 som jag kör nu, den har 4 dörrar, yay! 

Okej men vill ni veta det största som har hänt i mitt liv hittills och kanske någonsin? Kommer ni ihåg Sara? En av mina närmsta kompisar, vi är som systrar och skriver med varandra vaaarje dag fortfarande. Hon träffade en kille, flyttade ihop (jag tog över hennes lägenhet, där bor jag fortfarande haha), och de FICK ETT BARN. Det kanske inte låter som något som riktigt hänt i mitt liv men jo då, vem fick veta före pappan till barnet? Jag, och vår andra vän Charlie. Vem körde in paret till förlossningen? Jajjemän, jag igen. Och vem klippte navelsträngen? JAG. Efter det blev jag lite yr eftersom jag är känslig för blod så jag satte mig i ett hörn på golvet medan barnmorskorna gjorde färdigt det de skulle. Traumatiskt men spännande var det och jag fick en gudson!

Jag vill ju inte ha egna barn så att få vara gudmor är det närmsta jag kommer komma förutom mamma till några fyrbenta små rackare. Min gudson, C, blir 8 månader gammal om 2 dagar och han har växt så snabbt! Lite läskigt börjar det bli nu när han har fått tänder haha.

Så jaa, här sitter jag nu, det känns som att väldigt lite har förändrats men det är ändå ganska mycket som hänt. Det finns mycket mer än det jag nämnt nu men det tar vi en annan gång, jag ville bara få igång detta medan jag var på skrivhumör, ni vet sisådär 02:10 på natten en torsdag kväll (fredag morgon?). 

Det blev ett ganska långt inlägg, säkert med en hel del stavfel men jaja, ingen är perfekt. Imorgon ska jag åka till mamma och vara barn & hundvakt över helgen så jag kommer troligtvis inte blogga då men när jag kommer hem ska jag fan i mig dra igång igen haha.

Ha det så bra, vi ses!

I fredags träffade jag en kurator på ungdomsmottagningen för andra gången och fick göra ett test som skulle visa om det fanns någon risk att jag har depression eller inte. Eftersom jag nyss flyttat var jag positivt inställd till allt och kände att det var en väldigt bra dag. Resultatet blev "måttlig" depression. Depression förstår jag, men hur bedöms den till måttlig? Om jag inte vill leva längre, är den verkligen måttlig då? Om jag tycker livet känns helt meningslöst och bara lever för min lillebror och mina nära och kära, och inte för min skull, är den verkligen måttlig? Jag förstår inte. Jag hade en bra morgon, sedan kom jag hem efter en och en halv timme där och såg resultatet på den senaste tentan: F. Jag failade en till tenta. Jag har inte klarat en enda salstenta, av 3 eller 4 har jag failat varenda en. Jag orkar inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag kan inte minnas något och jag får panikattacker innan jag går in i salen. Jag klarar det inte. This isn´t a suicide note, jag tänker inte ta livet av mig idag, jag kan inte. Jag vill inte att mina vänner ska behöva förlora någon de bryr sig om. En av de har redan förlorat en nära vän och jag tänker inte vara orsaken till att hon måste gå igenom det igen. Jag tänker heller inte låta min lillebror bli "han med syrran som tog livet av sig". Jag vill vara den bästa storasyster jag kan vara, för hans skull, men jag kan inte så jag måste nöja mig med att vara vid liv. Jag menar bara att jag förstår inte hur de kan bedöma om jag har en depression genom att fråga frågor som till exempel "hur har din sömn varit de 3 senaste dagarna?" och liknande. Jag flyttade i måndags, vilket betyder att de senaste 3 dagarna har varit fullt av "JAG HAR ETT EGET KÖK!" och "MIN NYA SÄNG OCH MINA NYA KUDDAR ÄR SÅÅÅÅ SKÖNA!"- uppenbarligen kommer resultatet inte vara samma som för en vecka sen eller som idag, söndagkväll. När jag kom hem i fredags och såg resultatet på tentan grät jag hystersikt i över en timme, kanske över två. Jag började isolera mig från alla runtom mig, som vanligt, och sedan dess har jag gått ner mig i den onda cirkeln som är dålig matlust, dålig sömn och en jävla massa ångest. Det kliar i fingrarna på mig, jag vill göra mig illa. Jag gör allt jag kan för att motstå det men en stor del av mig känner att jag förtjänar smärtan. Och speciellt en smärta jag kan kontrollera. Den tomhet, eller snarare den bedövande besvikelsen och ilskan mot mig själv som jag känner inom mig är mindre överväldigande just då.  Jag har inget syfte med det här inlägget men jag behövde skriva av mig, få ut det i världen även om ingen läser. Mina vänner är glada och jag vill inte förstöra det så jag vänder mig till min inte direkt aktiva blogg istället. Min koncentration har redan hållt sig längre än vanligt under skrivandet av det här inlägget så innan jag glömmer hur en skriver tänker jag avsluta det här. Om någon har läst, Tack för att du finns. Du är älskar, du ör viktig och jag uppskattar dig så mycket. Vi ses nästa gång,

okay byyye.

Senast jag skrev ett inlägg här så hade jag precis sagt upp mitt rum i korridoren, och nu har jag flyttat! Nu bor jag i en stuga typ, ett avlångt hus med tre eller fyra självständiga lägenheter i. Jag flyttade in i Måndags och det är nu Onsdag kväll och hittills trivs jag väldigt bra men det är några saker jag verkligen stör mig på. 

1. Köksbänken är inte vattentålig men diskstället är menat att antingen stå där eller i skåpet ovanför kranen och diskhon, ett skåp som inte heller är vattentåligt?? Hur tänkte de där egentligen.. En till mindre bra sak är att propparna (eller säkringar eller vad de heter egentligen) klickar till ibland och jag hoppar lika högt varje gång. Ingen propp har gått och allt fungerar som det ska men av någon anledning smäller de ändå. En tredje sak jag stör mig på men som inte har med själva byggnaden att göra är att all porslin och köksredskap och så var smutsigt. Killen som bodde här innan flyttade ut samma dag som jag flyttade in så det är inte att de har samlat damm utan det var verkligen smutsigt. När jag tog i grejerna blev jag liksom fet på händerna. Inte okej. Förutom de tre faktumen så trivs jag verkligen bra. Jag har mitt eget lilla kök, badrum med dusch och fyra sängar! två är användbara just nu men två till går att använda om en pratar med vaktmästaren. De är sådana sängar som fälls upp mot väggen, jättebra eftersom det är en liten etta på 25 kvadratmeter så allt extrautrymme behövs. Jag har även ett förråd i en annan byggnad men jag har inte letat tag på det ännu haha, har inte ens letat tag på brevlådan. Jag har fokuserat på att packa upp, men jag har fortfarande inte fixat med kläderna. Jag har liksom fokuserat på allt annat och undvikit det jobbigaste så länge som möjligt hehe.  Jag ska snart gå och sova i min underbara säng så jag avslutar här och bjuder på en bild på sängen istället. Puss och Godnatt! :)

Jag sa upp lägenheten idag, jag var väldigt nervös när jag skulle in dit och så men det gick hur bra som helst och jag kände mig väldigt vuxen sen haha. Efteråt handlade jag och medan jag väntade på bussen bestämde jag mig för att försöka ringa till pappa som jag inte har pratat med på över en månad för han svarar aldrig när jag ringer och ringer aldrig upp. Idag svarade han faktiskt och han var till och med nykter men han hade inte tid att prata eftersom han var ute på ett jobb. Jag sa att han får gärna ringa mig sen om han vill och han sa ungefär "vi får se om jag orkar". Kan han inte anstränga sig lite? jag stod där på busshållsplatsen när vi lagt på med tårar i ögonen och kände mig som ett litet barn igen. Jag har full förståelse över att han inte kan prata när han är under ett hus och ska installera en varmvattenberedare men vad är hans ursäkt efter jobbet? Att han är trött? Jag tycker jag är värd åtminstone 10 minuter på en månad men jag kanske har fel då, eller? Nu har det övergått till irritation istället vilket jag tycker är så mycket bättre för det kan jag använda till något positivt- just nu städar jag och nu ska jag gå ner och tvätta för tvättstugan är min till 22 ikväll :D Det jag tänkt mycket på idag är, kommer jag någonsin känna mig vuxen? så fort jag samlar "vuxenpoäng" händer något som får mig att känna mig som 8 år igen och jag avskyr den känslan. 

För det första: varför heter det sjusovare?

För det andra: Jag vaknade klockan 12.57 hahah yikes. Jag trodde absolut inte att jag skulle sova såååå länge, nästan 10 timmar blev det :O Nu ska jag duscha och ge mig iväg in till stan och säga upp min lägenhet och sen ska jag hem och städa och tvätta. Det ska bli skönt att ha ordning och reda här igen men det sämsta jag vet är att gå ut med soporna, speciellt eftersom jag låter de vara kvar inne tills jag har minst två soppåsar och sen känner jag mig äcklig och iakttagen när jag går med de till soprummet lmao. Jag ska försöka blogga en gång till idag för jag är väldigt pratig så jag tänkte passa på haha, see ya later alligator!   

Och jag har inte firat haha, jag har varit i skolan på en helg för första gången vilket var coolt ändå, det känns förbjudet för på gymnasiet fick en liksom inte komma in då men nu kan en vara där 24/7 om en vill det! Vi gjorde lite finishing touches på ett grupparbete som vi ska lämna in senast Tisdag och på Torsdag har vi en muntlig presentation om samma ämne- missbruk. 

Det här med grupparbeten är kul, absolut, men inte min grej. Jag gillar att bestämma själv och det kan jag såklart inte när vi ska jobba i grupp. Vi är ett riktigt härligt gäng men som sagt, jag gillar att bestämma själv. Presentationen ska vara på 40 minuter om jag minns rätt och vi fick väldigt fria händer med hur presentationerna ska vara, men det enda vi har är en video från youtube och en powerpoint. Andra grupper ska ha tipsrunda, frågesport och så vidare så idag började min grupp fundera på att göra något mer men de vägrar fortfarande mitt förslag; teater. Därför vågade jag inte ens ge ett förslag att vi kan skriva en låt om det och sjunga den för gruppen, jag menar vi är 6 personer, vi behöver inte sjunga fint utan vi behöver bara göra vår röst hörd- den symboliken gillar jag för hela stora temat är utsatta grupper, och utsatta grupper får sällan sin röst hörd av normen. 

Nu är November väldigt snart slut och det känns rätt bra faktiskt. Jag har varit på dejt- haft ångestattacker i typ fyra miljoner år över den (känns det som, egentligen var det ca en och en halv vecka)- jag har fixat nytt boende med eget kök så imorgon ska jag säga upp denna lägenhet, jag har vart på Mockingjay pt. 2 (besviken by the way), OCH jag har vart tvungen att köpa både ny mobil och ny dator- inom en veckas tid...... Så här sitter jag nu med en silvrig iphone istället för en champagne som jag hade förut och en silvrig HP pavilion och inväntar de kommande räkningarna. Som student utan annat jobb på sidan av har jag såklart inte råd att köpa dessa grejer direkt så avbetalning it is! Det är en himla tur att en kan göra så i alla fall annars hade mina studier gått åt helvete och min ångest i sociala sammanhang hade blivit så mycket värre utan en mobil. 

Jag har funnit en ny hobby som jag ÄLSKAR! nämligen att handla julklappar till folk haha. Det började med att jag var in på en hemsida som jag inte kan nämna förrän efter att folket har fått sina julklappar eftersom jag inte vill avslöja något men tanken då var att beställa något till mig själv och plötsligt såg jag den, den perfekta julklappen till Saras mamma! Då var jag ju tvungen att köpa den! Efter det kollade jag runt och hittade bra julklappar till både Sara, Angelica och deras mamma, min mamma och min lillebror- och mig själv hehe. 

Efter det insåg jag hur kul det var så jag frågade Dani om vi ska ge varandra julklapp i år och hon sa ja. 24 timmar senare hade jag beställt den perfekta julklappen till henne också! Nu har jag inga fler att köpa till och resten av pengarna behöver jag till mat och sådant men jag kanske skulle bli typ en sådan som shoppar åt folk för jag verkar bra på det, så länge det inte är till mig själv haha. 

Igår köpte jag en liten julgran på Rusta för typ 29 kronor tror jag och några små julgranskulor och en stjärna med glitter, och självklart fortsätter jag min och pappas tradition att hänga polkagrisar i granen, urgulligt! Jag tycker synd om er som gillar snö och inte har fått det ännu, kom till Östersund vettja så får ni se lite! det är halt på vägarna och det är kallt att vänta på bussen- speciellt när den är typ en kvart sen, tro mig. 

När jag ändå pratar om buss så kan jag lika gärna berätta att jag är sååå taggad på att börja med körkortsutbildningen igen, det var ett år sedan sist men nu känner jag att jag verkligen vill det och jag har tid. Det enda som är kvar nu är att se om jag får ta individuella körlektioner på en körskola här utan att skriva in mig på den eftersom jag redan är inskriven på en annan och har login till elevcentralen och så vidare där. 

Jag är ledsen att jag inte har bloggat men som jag sa innan har det varit en upptagen månad. Ha det bra allihopa, glöm inte att ta er tid att njuta av juletiden också och inte bara stressa :)

Love ya!   

Den här månaden är rätt fullbokad, och det känns både bra och dåligt. Jag gillar att ha mycket att göra när jag mår bra och så men när jag inte gör det vill jag hellre vara ensam istället för att riskera att jag drar ner mina vänner,

men nu ska vi vara positiva här!

I söndags-måndags var jag på kryssning med bland andra Sara, mamma, mormor, morfar, min lillebror och massa fler och vi hade väldigt kul även om vissa saker (läs: personer) gick en väldigt mycket på neverna och var jobbiga hehe... Jag och Sara dansade på discot med en tjej som kallas shisho i typ 5 timmar, i princip non stop!

Just nu sitter jag hemma med feber och försöker att göra så lite som möjligt så jag hinner bli frisk för på måndag har jag först en 5 timmars föreläsning och efter det åker jag till en kompis. På natten mellan tisdag och onsdag ska jag på bio (Mockingjay pt. 2, ÄNTLIGEN- jag kommer dö) och på onsdagen fyller min lillebror år som har kalas på lördagen. På fredagen har jag andra planer som är hemliga just nu men jag nämner det säkert efteråt, och under denna vecka ska jag också hinna hitta på något med en väldigt mysig person, eheh.. 

Jag vet inte hur jag ska hinna med allt och jag vet inte hur jag ska orka men jag laddar upp mycket positiv energi nu för allt jag ska göra är roliga saker så det går nog bra :) 

Sorry att jag inte har bloggat, det här inlägget har varit under arbete sen i onsdags :S

Love yaaa   

Kan inte sova, woop woop! Till att börja med vill jag påpeka att jag denna gång skriver på mobilen och klockan är 02:01 just nu så stavfel är garanterade. You've been warned!

Idag kom kläder jag beställde förut, en klänning, en kavaj och ett par klackar. Kavajen var för tight, skorna var skyhöga och klänningen? Den va perfekt!

Undrar om jag kan somna om jag tar en alvedon så huvudvärken försvinner? Äsch vem bryr sig det är snart för sent att somna ändå- lika bra att köra på tills imorgon kväll och hoppas att det går bättre då!

Jag tvättade idag innan skolan så jag fick så lov att dra på mig nytvättade (och tumlade) jeans ? trodde nästan inte jag skulle få på mig de men det gick till slut!

Jag har inte så mycket mer att tillägga men om ni har tips på hur man snabbt lär sig att gå i väldigt höga klackar så hör gärna av er! Godnatt allihopa, love ya!