Det är jobbigt när man kollar på en film och tänker sig in i situationen så mycket att man sitter och gråter och ryser, av lycka haha.

Jag och utbytesstudenten kollar på Glee: the concert movie 3D och jag typ dör för jag tänker mig in i publikens situation, det är folk som typ dödar för att se dem och asså åååh :')

Sämre är det när man kollar på sorgliga filmer, vi kollade på en som var baserad på en sann historia tidigare för jag hade det i läxa och jag tänkte mig in i situationen och grät xd

Är så trött på världen. På att så fort det är nåt pratar folk bakom min rygg istället för att prata med mig och lösa vad det nu är. På att folk ska döma mig på grund av vad andra säger och på att alla ställer så höga krav på mig. Vill lägga mig och lyssna på musik och gråta men nej jag ska såklart ha en utbytesstudent här så jag måste vänta med att äta fast jag är hungrig för hon inte är det, vara uppe längre än jag vill och offra mina läxor för att underhålla henne. Hur kunde jag va så naiv? Trodde att det skulle fungera, slutade med tårar.

Har varit negativ nu ett tag och det tar energi SÅÅÅÅ nu ska jag lista några positiva saker att se fram emot som händer 2014   

1. Jag och mina kompisar fyller 18  
2. Jag och Daniela får åka till Frankrike i April -genom skolan
3. Jag får åka till Frankrike igen med KU (Kyrkans Unga) och faddrarna i Juni
4. Jag ska åka till Spanien och sommarjobba 4 veckor   
5. Miley Cyrus kommer hit, jag tror inte jag ska gå men ändå kul att hon kommer   
6. Justin fyller 20, My babe börjar bli så gammal       

Det händer säkert MYCKET mer men det är detta jag kommer på direkt, Made me smile at least, så fort jag kom innanför dörren var mamma skitsur på mig oooch jag började gråta. Men det är ok just nu   

IMORGON kommer Ingrid, en utbytesstudent från FRANKRIKE som ska bo hos mig tills på söndag och let me tell ya, jag är rätt nervös. Det ska bli kul att få prata engelska utan att verka konstig men jag är rädd för att hon ska tycka jag är ful, konstig, bli rädd för mig & mina kompisar (aa, vi är weird och random) osv..   Men jag tror det kommer gå bra, vi har chattat rätt mycket på facebook och det verkar inte va svårt att prata med henne   

Nu ska jag "bara" kolla på en youtube video och slutet (typ två minuter) på en film jag trodde att jag inte hade sett men tydligen hade sett ändå, sen sova   

Just det, glömde nästan säga det, bästa jullåten någonsin om ni frågar mig är 'This Christmas Life' av Shane Dawson. Shane är inte en musiker egentligen utan en Youtuber, men han är underbar och jag tycker faktiskt han sjunger rätt bra i den här låten   

Köp den gärna på iTunes för 9 kronor också!   

Godnatt!   

Jag har underbara vänner som jag är livrädd att förlora.
Jag har ett liv medan många andra förlorar sitt, även om jag skulle önska att jag kunde ge mitt liv för att någon annan skulle överleva.
Simple plan förstår hur jag känner även fast de inte känner mig eller ens vet att jag existerar.
Det är inte alltid såhär dåligt.

We should appreciate what we have but what if what we have only makes us feel worse about ourselves? What if we try our hardest to be the best we can be and it still isn?t good enough?

They say it?s gonna get better, but what if we can?t stand anothet second?

They say we should give it just one more try, but what if we?re tired of trying?

I don?t want to feel like shit the second I walk through the door because I show my feelings and my mom gets mad. I don?t want to have to keep everything inside of Me and not being able to cry because I?m trying to please someone who is never happy with me. I?m tired of keeping a smile on my face no matter how much I?m hurting just so no one will understand whaty life is like and how bad I feel. And I wish someone could come here and talk to me, make me open up and truly understand what I?m going through. But that is not going to happen. I just want to go to sleep and never wake up, but I have to because I will disappoint people if I don?t

They say Love is louder than the pressure to be perfect, but if the only love you get is conditional love, and you have to be perfect to get it, than that saying is not true, and that is how my life is. If I could die as a sacrifice, letting everyone who want to live live, I would kill myself in an instant because then I would atleast have done something to make people proud. I?m tired of all this crap, I want out.

Hela mitt liv har jag fått höra att allt är mitt fel. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det är mitt fel. Men det är det inte. Det är inte mitt fel att min låtsasmamma och pappa hamnade på sjukhus idag för jag var 6 timmar därifrån, det är inte mitt fel att mamma aldrig har tid för mig, det är hennes fel. För hon väljer att lägga tiden på facebook och mormor och alla andra som inte är jag. Jag kan inte ta ansvar för alla, det är omöjligt. Jag kan bara ta ansvar för mig själv och det gör jag så gott jag kan. Så för att inte göra mig själv mer psykiskt illa och kanske till och med fysiskt så går jag och lägger mig nu, hejdå världen, vi får hoppas att imorgon är en bättre dag för den här har helt enkelt sugit. Har inte ätit nånting förutom en clementin men ingen bryr sig så varför skulle jag bry mig. Godnatt.

Dricker julmust, vilket ger världens julkänsla, så jag tänker på när jag var liten, kollar på Polisskolan, som jag och pappa kollade på ofta när jag var riktigt liten, och senare ikväll är det Lilla sjöjungfrun på Disney channel :3 det var min favoritfilm när jag var liten, jag döpte alla våra majsormar till Ariel. Alla våra höns också, och jag skulle byta namn till Ariel, dessutom hette min lilla granne Melody! :D :O

Det är ett citat från en av de djupaste låtarna jag har hört, I'm OK av Christina Aguilera. Hon sjunger om hur hennes pappa slog hennes mamma medan hon såg på, rädd och fastfrust utan att kunna hjälpa.

Jag insåg just att jag har sett ungefär samma sak. Nej inte samma personer, samma typ av familj. Men fortfarande, jag har sett smärtan och rädslan i den som blir slagen, jag har sett det svarta i ögonen på den som slår. Jag har varit den fastfrusne, inte vågat hjälpa, inte riktigt fattat vad som hänt. Jag har aldrig riktigt vågat erkänna allt det. Jag vågar inte nu heller, personen som slog är alltför nära för att jag ska våga stå upp över den. Jag tänker alltid "äh det är inte så farligt, det finns dom som har det mycket värre än det här, jag borde inte klaga." Och när jag tänker då får jag dåligt samvte eftersom jag känner mig självisk. Och personen som slog har tryckt ned min självkänsla och mitt självförtroende så lågt att jag inte vet om det nånsin kommer kunna hålla sig ovanför botten särskilt länge, mina kompisar och de människor jag inte mig med nu hjälper otroligt mycket, men jag vet inte om de räcker. Men det kommer alltid finnas de som har det värre, det ska inte behöva betyda att jag inte får ha ärr, att jag inte får bryta ihop då och då på grund av min barndom. Alla har rätt till sina egna känslor.

Förlåt om ni inte är intresserade av detta och det bara slösade er tid, jag var bara tvungen att skriva ner mina tankar. XO