I fredags träffade jag en kurator på ungdomsmottagningen för andra gången och fick göra ett test som skulle visa om det fanns någon risk att jag har depression eller inte. Eftersom jag nyss flyttat var jag positivt inställd till allt och kände att det var en väldigt bra dag. Resultatet blev "måttlig" depression. Depression förstår jag, men hur bedöms den till måttlig? Om jag inte vill leva längre, är den verkligen måttlig då? Om jag tycker livet känns helt meningslöst och bara lever för min lillebror och mina nära och kära, och inte för min skull, är den verkligen måttlig? Jag förstår inte. Jag hade en bra morgon, sedan kom jag hem efter en och en halv timme där och såg resultatet på den senaste tentan: F. Jag failade en till tenta. Jag har inte klarat en enda salstenta, av 3 eller 4 har jag failat varenda en. Jag orkar inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag kan inte minnas något och jag får panikattacker innan jag går in i salen. Jag klarar det inte. This isn´t a suicide note, jag tänker inte ta livet av mig idag, jag kan inte. Jag vill inte att mina vänner ska behöva förlora någon de bryr sig om. En av de har redan förlorat en nära vän och jag tänker inte vara orsaken till att hon måste gå igenom det igen. Jag tänker heller inte låta min lillebror bli "han med syrran som tog livet av sig". Jag vill vara den bästa storasyster jag kan vara, för hans skull, men jag kan inte så jag måste nöja mig med att vara vid liv. Jag menar bara att jag förstår inte hur de kan bedöma om jag har en depression genom att fråga frågor som till exempel "hur har din sömn varit de 3 senaste dagarna?" och liknande. Jag flyttade i måndags, vilket betyder att de senaste 3 dagarna har varit fullt av "JAG HAR ETT EGET KÖK!" och "MIN NYA SÄNG OCH MINA NYA KUDDAR ÄR SÅÅÅÅ SKÖNA!"- uppenbarligen kommer resultatet inte vara samma som för en vecka sen eller som idag, söndagkväll. När jag kom hem i fredags och såg resultatet på tentan grät jag hystersikt i över en timme, kanske över två. Jag började isolera mig från alla runtom mig, som vanligt, och sedan dess har jag gått ner mig i den onda cirkeln som är dålig matlust, dålig sömn och en jävla massa ångest. Det kliar i fingrarna på mig, jag vill göra mig illa. Jag gör allt jag kan för att motstå det men en stor del av mig känner att jag förtjänar smärtan. Och speciellt en smärta jag kan kontrollera. Den tomhet, eller snarare den bedövande besvikelsen och ilskan mot mig själv som jag känner inom mig är mindre överväldigande just då.  Jag har inget syfte med det här inlägget men jag behövde skriva av mig, få ut det i världen även om ingen läser. Mina vänner är glada och jag vill inte förstöra det så jag vänder mig till min inte direkt aktiva blogg istället. Min koncentration har redan hållt sig längre än vanligt under skrivandet av det här inlägget så innan jag glömmer hur en skriver tänker jag avsluta det här. Om någon har läst, Tack för att du finns. Du är älskar, du ör viktig och jag uppskattar dig så mycket. Vi ses nästa gång,

okay byyye.

Senast jag skrev ett inlägg här så hade jag precis sagt upp mitt rum i korridoren, och nu har jag flyttat! Nu bor jag i en stuga typ, ett avlångt hus med tre eller fyra självständiga lägenheter i. Jag flyttade in i Måndags och det är nu Onsdag kväll och hittills trivs jag väldigt bra men det är några saker jag verkligen stör mig på. 

1. Köksbänken är inte vattentålig men diskstället är menat att antingen stå där eller i skåpet ovanför kranen och diskhon, ett skåp som inte heller är vattentåligt?? Hur tänkte de där egentligen.. En till mindre bra sak är att propparna (eller säkringar eller vad de heter egentligen) klickar till ibland och jag hoppar lika högt varje gång. Ingen propp har gått och allt fungerar som det ska men av någon anledning smäller de ändå. En tredje sak jag stör mig på men som inte har med själva byggnaden att göra är att all porslin och köksredskap och så var smutsigt. Killen som bodde här innan flyttade ut samma dag som jag flyttade in så det är inte att de har samlat damm utan det var verkligen smutsigt. När jag tog i grejerna blev jag liksom fet på händerna. Inte okej. Förutom de tre faktumen så trivs jag verkligen bra. Jag har mitt eget lilla kök, badrum med dusch och fyra sängar! två är användbara just nu men två till går att använda om en pratar med vaktmästaren. De är sådana sängar som fälls upp mot väggen, jättebra eftersom det är en liten etta på 25 kvadratmeter så allt extrautrymme behövs. Jag har även ett förråd i en annan byggnad men jag har inte letat tag på det ännu haha, har inte ens letat tag på brevlådan. Jag har fokuserat på att packa upp, men jag har fortfarande inte fixat med kläderna. Jag har liksom fokuserat på allt annat och undvikit det jobbigaste så länge som möjligt hehe.  Jag ska snart gå och sova i min underbara säng så jag avslutar här och bjuder på en bild på sängen istället. Puss och Godnatt! :)