Varför är det så lätt att klanka ned på sig själv? Och så svårt att kunna se sig själv i spegeln och säga "fan va jag är snygg"?
Jag har alltid haft det problemet att jag bara det det dåliga och aldrig det bra och det är så tråkigt att det är så, men jag tror att om en bara bestämmer sig och envist håller sig fast vid att en är fin och att en duger och räcker till så kommer en till slut ändra uppfattning och äntligen kunna älska sig själv.
För att förtydliga så menar jag också att en inte ska känna att en inte duger för den där snygga personen en har spanat på ett tag eller för samhällets ideal utan en ska duga för sig själv. Om en själv känner att en duger så är det tillräckligt. Grattis, du duger gott och väl bara för att du själv accepterar dig som du är, du är grym! Sluta klaga på dig själv och alla dina brister och fokusera istället på att förtydliga och hylla alla bra egenskaper/attributer. Jag vet att det är svårt, och att det känns omöjligt, men det är inte det. Jag lovar att du duger som du är- men det är självklart helt okej att sträva efter något också, och det är bra så länge det inte går överstyr! You're amazing just the way you are!