Varför är det så lätt att klanka ned på sig själv? Och så svårt att kunna se sig själv i spegeln och säga "fan va jag är snygg"?
Jag har alltid haft det problemet att jag bara det det dåliga och aldrig det bra och det är så tråkigt att det är så, men jag tror att om en bara bestämmer sig och envist håller sig fast vid att en är fin och att en duger och räcker till så kommer en till slut ändra uppfattning och äntligen kunna älska sig själv.
För att förtydliga så menar jag också att en inte ska känna att en inte duger för den där snygga personen en har spanat på ett tag eller för samhällets ideal utan en ska duga för sig själv. Om en själv känner att en duger så är det tillräckligt. Grattis, du duger gott och väl bara för att du själv accepterar dig som du är, du är grym! Sluta klaga på dig själv och alla dina brister och fokusera istället på att förtydliga och hylla alla bra egenskaper/attributer. Jag vet att det är svårt, och att det känns omöjligt, men det är inte det. Jag lovar att du duger som du är- men det är självklart helt okej att sträva efter något också, och det är bra så länge det inte går överstyr! You're amazing just the way you are!

Jag tittade igenom mina bilder och jag insåg en sak, det finns en min jag gör oftare än andra (förutom sarkastiskt duck face) och det är denna:

Alla säger att denna emoji är för awkward stämning osv, men jag gör den där minen väldigt ofta, och inte bara när det är jobbig stämning utan i alla situationer! därför vill jag tillägna detta inlägg till den emojin och visa bilder på vad jag menar x)

I mean, it´s more than just a smile, ibland gör jag sådär så länge att kinderna börjar värka xD

För nio dagar sedan såg jag färdigt sista säsongen av Glee, som ni kanske vet. Sedan dess har jag gråtit så lätt för vad som helst x) Det var också senast jag bloggade, sorry bout that men jag har haft fullt upp med förnekelse och så har jag sett hela första säsongen av Empire. Det är precis vad jag behövde som plåster på såren efter Glee! Den serien har allt jag behöver; sassy Cookie som drar in humor, drama, stor representation av mörkhyade vilket är ovanligt i media, och en stark kvinnlig huvudroll (Cookie) som är hur grym som helst, och så viktigast av allt (för mig): MUSIK!

Empire handlar om Familjen Lyon som består av pappan Lucious, hans flickvän Anika, sönerna Andre, Jamal och Hakeem samt frånskilde Cookie, mamman till sönerna, som i pilot-avsnittet blir frisläppt efter 17 år i fängelse. Empire Entertainment är Lucious skivbolag och i serien får man se familjens inte fejder och problem samt hur skivbolaget drivs och lite sånt, väldigt intressant tycker jag!

Jag såg klart första säsongen för två dagar sen och jag har haft You´re so beautiful på hjärnan 24/7 sen dess, och har lagt till nästan alla låtar på min spotify. Det är svårt att välja favoriter när alla är så grymma liksom. Jag tänkte i alla fall tipsa om mina topp tre låtar från serien idag ich jag rekommenderar starkt att ni kollar på pilot-avsnittet asap, sedan kommer ni inte kunna sluta. Dessutom kommer Cookies karaktär få en spin-off serie om hennes liv innan Empire, hur Cookie blev den hon är idag. Det ska bli så grymt!

Efter att ha sett den serien så har jag börjat insett att, shit, jag ska flytta till en stad jag aldrig har varit i och jag känner (knappt) två personer där. Jag ska börja i en helt ny skola och jag kan vara precis hur jag vill, I can reinvent myself completely! Problemet är mina insecurities och ätstörningen, och så min depression och ångest men det ska jag söka hjälp för så fort jag kommer till Östersund :) Jag tänker inte må såhär och känna såhär länge till, det är nu det bästa börjar och jag ska inte få hindra mig själv från att leva livet! Förhoppningsvis får jag med mig en bit av Cookie och kan få lite skinn på näsan som man säger, Jag vill vara den jag var förut. 

Här kommer min topp tre från Empire säsong 1!

Och vill ni se vilka mina favoriter från serien är i obegränsat antal kan ni titta här!

Det var allt jag hade idag, hoppas ni har en bra kväll!   

Alla som känner mig vet att jag älskar Glee, och de flesta vet också att jag inte har klarat att kolla på sista säsongen. Jag lever i förnekelse, Glee är inte slut!
Såklart har jag läst och hört massa spoilers så jag vet redan minst 90% av det som händer, men så länge jag inte har sett det så har det inte hänt 
Men nu sitter jag här och kollar, och gråter, och fattar inte varför jag kollar, och jag är redan på avsnitt 6 
Ärligt talat är jag så besviken på Ryan Murphy och de andra directors, den här säsongen är full av citat och referenser till andra series och filmer, like hallå ett helt avsnitt tillägnat Saw- Sue blev galen. För att inte tala om att Santanas abuela är Janes abuela i Jane the virgin.
Nu pratar de om att familj inte behöver vara biologisk slät utan någon som älskar en så nu gråter jag igen.. Känner mig lite patetisk men jag gråter väldigt sällan så när jag kollar på Glee låter jag tårarna spruta! Jag ska fortsätta titta och klaga på Ryan Murphy- Och det kommer bara bli värre och värre ju närmare slutet jag kommer för slutet är helt out of context, det passar inte alls. No no no. Vi ses sen, update kommer säkert på hur hemskt och smärtsamt det var senare om jag klarar att se klart :(