Hej igen ? Jag, Älvis och Christoffer åkte med Christoffers farmor och badade ikväll, som vanligt badade jag mest av oss för jag är ju kräfta så jag är van vid kallt vatten ? Vi träffade en trevlig holländsk familj på badplatsen och så träffade vi ett pensionärspar som också var väldigt trevliga så vi blev stående i typ en halvtimme medan Anette pratade med alla ? Den pensionerade damen hade också pluggat till socionom i Östersund, det var lite komiskt.

Sen vi kom hem har jag försökt packa, för snart flyttar jag ju, men det går verkligen trögt. Jag lagade vår trasiga toa på tio minuter men det tog nästan längre tid att försöka lista ut hur man skulle vika flyttkartonger för att den inte skulle falla isär. Snacka om smart ??? När jag till slut lyckades fanns det inte mer att göra för jag insåg att jag har ingen aning vad jag behöver. Jag vill ta med mig allt men det får inte plats eftersom jag ska bo i korridor och rummet är dessutom möblerat så jag antar att det jag behöver är kläder, smink, skolgrejer och typ täcke & kudde haha. Jag har försökt göra listor men det känns ändå som att jag glömmer något, om nån av er har erfarenhet av sånt här så lämna gärna en kommentar med tips! Det kan behövas :) nu ska vi njuta av den sista timmen innan föräldrarna kommer hem ? Ha en trevlig kväll allihop ?

Att vara barnvakt till min lillebror är bland det roligaste som finns tycker jag, men bara de två första dagarna. Efter det bråkar vi hela tiden och är trötta på varandra. Nu har jag varit barnvakt till honom i fem dagar och vi bara bråkar hela tiden. Han är 9 så han har en egen vilja och vi är nästan lika envisa båda två (jag är liiiite värre) så allt tar så mycket längre tid än vad det skulle behöva. Att bestämma vad vi ska äta kan ta flera timmar och att bestämma vad vi ska göra? Det slutar med att vi sitter i varsitt hörn och surar x)

Därför tycker jag att det ska bli lite skönt att mamma och hennes kille kommer hem imorgon, men samtidigt vill jag inte att de ska komma hem. För några månader sen bråkade jag med min låtsaspappa vilket resulterade i att jag packade mina väskor och min kompis och goda fé Sara kom och hämtade mig. Jag skrev ett brev till mamma innan jag åkte där jag förklarade att jag inte kunde leva sådär längre. Att leva i ett hus där jag mår dåligt, att bo med någon jag avskyr, jag har gjort det förut och jag tänker inte försätta mig i den situationen igen. Jag förklarade att jag har mått så sjukt dåligt, att jag har varit livrädd för jag har tappat viljan att leva, jag har inte känt att jag är värd att leva längre. Jag lämnade brevet på köksbordet och sa lite snabbt att jag åker till Sara och sen åkte jag. Dramatiskt as fuck och när jag tänker tillbaka på det känns det som att det är något jag har sett i en dålig svensk film, inte något som jag har gått igenom själv. Efter det bråket så slets gamla minnen upp, saker jag har förträngt, känslor av övergivenhet och att inte känna sig trygg och sånt jag trodde jag hade kommit över efter pappas destruktiva förhållande han hade från att jag var 8 till att jag var 16 men nu kom allt upp till ytan igen. Det var när pappa hade det förhållandet som jag började må dåligt och se ner på mig själv, jag ville inte nödvändigtvis dö men jag försökte ta livet av mig redan när jag var 8 för att komma ur situationen. Efter många år hos skolkuratorer så hade jag börjat gå vidare från det men nu när allt slets upp igen kom de gamla tankebanorna tillbaka och jag var det åttaåriga hjälplösa lilla barnet igen. 

Mamma smsade samma natt att hon ville att jag skulle komma hem dagen efter, och att det här är mitt hem fast jag är skriven hos min pappa i Stockholm. Hon förstår inte att jag aldrig har känt mig hemma här, och inte hos pappa heller. Jag åkte i alla fall hem och ångrade det innan jag ens var framme. Varje gång jag är hemma nu sitter jag i mitt rum och undviker att träffa min låtsaspappa, jag avskyr honom så mycket att jag inte ens kan förklara. 

Back to the subject: på grund av det jag berättade nu så vill jag inte att de ska komma hem men de måste komma hem ändå för jag ska snart flytta till Östersund så jag behöver mamma så vi kan planera och jag kan bestämma vad jag ska packa och det kan jag inte göra medan min bror hänger efter mig som en svans och distraherar. 

I dag har Christoffer varit hos sin farmor ett tag så jag har fått vara lite ifred men han kom nyss hem och vi har redan bråkat igen, inte helt otippat. Nu måste jag avsluta för jag ska tydligen upp till gården och hjälpa Christoffers farmor att släppa ut två tjurar sååå vi hörs :)

Nu var det fett längesen jag bloggade här, hade inte ens tänkt på att jag har en blogg på flera månader faktiskt, men eftersom jag fick en fråga idag så tänkte jag att ja men vi försöker väl igen då! 

Mitt senaste inlägg på bloggen var den 30 November 2014. Sedan dess har jag tagit studenten med allt vad det innebar och blivit antagen till Mittuniversitetet i Östersund och ska flytta dit inom en månad. Det finns inte en chans att jag kan göra en så stor recap som dessa månader förtjänar men jag kan kortfattat säga att det har varit grymt. Det har funnits bra dagar och dåliga dagar och jag har tagit mig genom de allihopa. Balen och Studentveckan var fantastiskt roliga och den 19 Juni åkte jag till Taizé i Frankrike igen. Även det var underbart men när jag åker hem från en sån underbar plats är det svårt att vara positiv så efter det har jag mått rätt dåligt. 

Nu är det dock påväg upp igen för inom en månad flyttar jag och det har jag sett fram emot lääääääääääänge!

Jag är dock livrädd. Hur ska jag klara livet som universitets student? så mycket ansvar, och att skaffa all kurslitteratur och så vidare, jag hanterar inte stress bra och jag kommer vara ensam första dagen, precis som när jag började på gymnasiet. Det slutade bra då och jag är säker på att det kommer sluta bra nu med men det är så läskigt. Jag känner två personer i Östersund och det känns inte tillräckligt, men jag kommer bo i korridor så jag lär nog känna några rätt snabbt. Jag försöker påminna mig själv om att vara öppen och social och inte sätta hinder för mig själv. Be your own best friend för du måste leva med dig själv hela livet :)