jag har insett att jag nog inte ska ha kompisar. Jag är nog menad att vara ensam, för jag sårar alltid de jag tycker mest om och det vill jag inte göra mer. Jag antar att det är därför jag kan sitta här nu nör jag precis har "gjort slut" med min bästa vän utan att gråta. Hon mår inte bra och det blir inte bättre när hon dras med mig. Nu kanske hon får en chans att bli bättre :) visst det gör ont som fan men om jag gråter kommer jag tycka synd om mig själv istället och det handlar inte om mig, mina vänner förtjänar att må så bra de bara kan, och min familj likaså, så jag väljer att ta avstånd nu.
Alla klarar sig bättre utan mig, så jag ska bara finnas här och hålla mig borta, för om jag skulle ta livet av mig som jag vill skulle jag också göra det till nånting om mig, och åtminstone min familj skulle bli ledsna. Det skulle vara själviskt. Så jag stannar ett tag till men jag måste släppa taget om alla mina vänner och sluta påverka de på något sätt. Det kommer bli bra, det ordnar sig om de slipper mig. :)