Det är sjukt, för 200 dagar sen jag i Globen och var så lycklig, och kände mig så hemma, som jag aldrig nånsin har känt. 200 Dagar, och jag har inte fattat det än. Jag har sett killen som fick mig att vilja leva, killen som fick mig att börja bry mig om världen, killen som satt på ett trappsteg utanför sin lokala teater och spelade gitarr för att samla ihop pengar för att hjälpa sin ensamstående mamma, de hade nästan ingenting, de förlorade nästan sitt hem. 

"Just look at us now"

Ja, titta på de nu, Justin har råd att köpa allt han vill ha, han köpte ett hus till sin mamma, vilket var allt han ville för några år sedan. Han nådde sina drömmar, och trots att folk klagar på honom och alla 46 miljoner beliebers så håller han huvudet högt, gör sin musik, går upp på scen efter scen hela veckorna utan att klaga och varför? Han vill inte göra oss beliebers besvikna. Vi har tagit honom dit han är idag, och trots att det inte alltid har varit lätt för oss heller så har vi följt Justins exempel och hållt huvudet högt. Vi har förlorat många vänner på vägen, beliebers som inte orkade, som blev så trakasserade att de tog livet av sig, och så har vi de som var sjuka och inte gick att rädda. Det är sorgligt, men jag vet att var de än är ser dom på oss och är med oss och är stolt över vår ängel, Justin. Utan honom skulle antagligen minst 20 miljoner av alla beliebers inte finnas idag.

Justin är verkligen vår ängel. De flesta förstår inte det. Hur kan man vara så fäst vid någon man aldrig har träffat? Någon som inte ens vet att man finns? Jag kan inte svara på det, det är en sak man inte kan beskriva med ord, man måste känna det för att förstå. Jag har följt honom sedan 2008-2009 och jag älskar honom lika mycket nu som då, om inte mer eftersom vi har växt upp "tillsammans". Jag såg honom växa upp och i samma takt växte jag upp. Han har inflytande över i princip allt jag gör. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Justin would be so proud" eller säga till en kompis eller nån jag känner "Det var inte jag det var Jus... jag menar Christoffer!" 

Han har blivit en del av mitt liv. Och därför tänker jag att folk som tatuerar in något Justin relaterat är inte dumma, även om de skulle sluta gilla honom, eller tröttna på honom, så är han en del av deras förflutna. Jag kommer alltid minnas den här tiden och allt jag har varit med om på grund av Justin, det är oändligt många fina minnen, som jag aldrig kommer ångra. Därför skulle jag kunna tatuera in "kidrauhl" eller "Believe" eller till och med "Justin Bieber" utan att ångra det. (Sen kanske man ångrar vart man gör det men det är en annan historia). 

Jag kommer ihåg när jag var hos min faster i Piteå, sommaren 2009. Jag satt och kollade på Michael Jacksons begravning, snyftade med till tv:n. Och så satt jag och pysslade, jag gjorde en låda, grön på utsidan med bland annat texten "Justin Bieber" på framsidan. Inuti klistrade jag in ett hjärta och en bild på Justin i (som min före detta låtsaslillesyrra har rivit bort, fuck her.) Och några fler mindre bilder. Den lådan har jag fortfarande kvar och idag ligger oändligt många urklipp ur tidningar och en massa posters i den, så många att den inte går att stänga längre x)

Jag brukar gå igenom de ibland. Tänka tillbaka. Visst jag bev mobbad. Visst jag var ensam, men jag hade Justin. Jag säger inte att det är sämre idag, för så många kategorier i mitt liv har förbättrats, men jag saknar den tiden. Jag har fortfarande Justin med mig i mitt hjärta, men det har 46 miljoner andra människor också. Jag saknar den tiden då vi var så få, jag önskar jag hade varit mer teknisk så jag kunde ha fått kontakt med honom innan han blev så stor. Jag tror jag har drömt det men jag har för mig att han faktiskt har svarat på en av mina kommentarer på youtube men jag har antagligen drömt det, jag tror inte jag skulle glömma det annars.  

Jag vill träffa honom innan jag dör. Om han dör före mig kommer jag bryta ihop totalt, jag skulle förtvina, när jag fick reda på det skulle jag inte kunna andas, det skulle inte spela någon roll vart jag var, jag skulle inte kunna gråta, jag skulle antagligen sjunka ihop på marken och bara vara stilla, för jag skulle känna som att en del av mig var död, den delen som höll mig levande. Det är sjukt att jag är så fäst vid honom, men jag kan inte göra något åt det, jag vill inte göra något åt det, han är det bästa som hänt mig, för tack vare honom har jag blivit starkare och överlevt, och mitt liv har blivit så mycket bättre, jag har underbara vänner som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag skulle inte klara att höra om hans död, tänk er att ni har en tvilling som ni älskar, som är som en del av dig. Och den tvillingen dör. Jag är inte ett dugg lik Justin men jag var tvungen att ta en liknelse som ni kanske kan känna lite likheter med. 

Det här blev ett långt inlägg, när jag skriver det här är det faktiskt "bara"197 dagar sen jag såg honom, men jag väljer att göra det tidsinställt för att fira den 200 dagen. Jag har överlevt 200 dagar av saknad x) 

Men jag har fortfarande inte förstått att det har hänt. Jag kommer ihåg känslan när han kom ut i sina vingar, men jag kan inte förstå att det var mer än en dröm. Best Day Of My Life.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    WOW. It´s been a while haha. Förlåt, jag har ingen ursäkt men jag har bestämt mig för att prova igen och istället för att göra en ny blogg så vill jag ha kvar denna med alla minnen, dålig grammatik och deppiga inlägg haha.    Hej, jag he...

I fredags träffade jag en kurator på ungdomsmottagningen för andra gången och fick göra ett test som skulle visa om det fanns någon risk att jag har depression eller inte. Eftersom jag nyss flyttat var jag positivt inställd till allt och kände att de...

Senast jag skrev ett inlägg här så hade jag precis sagt upp mitt rum i korridoren, och nu har jag flyttat! Nu bor jag i en stuga typ, ett avlångt hus med tre eller fyra självständiga lägenheter i. Jag flyttade in i Måndags och det är nu Onsdag kväll ...

Jag sa upp lägenheten idag, jag var väldigt nervös när jag skulle in dit och så men det gick hur bra som helst och jag kände mig väldigt vuxen sen haha. Efteråt handlade jag och medan jag väntade på bussen bestämde jag mig för att försöka ringa till ...

För det första: varför heter det sjusovare? För det andra: Jag vaknade klockan 12.57 hahah yikes. Jag trodde absolut inte att jag skulle sova såååå länge, nästan 10 timmar blev det :O Nu ska jag duscha och ge mig iväg in till stan och säga upp min ...