Dricker julmust, vilket ger världens julkänsla, så jag tänker på när jag var liten, kollar på Polisskolan, som jag och pappa kollade på ofta när jag var riktigt liten, och senare ikväll är det Lilla sjöjungfrun på Disney channel :3 det var min favoritfilm när jag var liten, jag döpte alla våra majsormar till Ariel. Alla våra höns också, och jag skulle byta namn till Ariel, dessutom hette min lilla granne Melody! :D :O

Det är ett citat från en av de djupaste låtarna jag har hört, I'm OK av Christina Aguilera. Hon sjunger om hur hennes pappa slog hennes mamma medan hon såg på, rädd och fastfrust utan att kunna hjälpa.

Jag insåg just att jag har sett ungefär samma sak. Nej inte samma personer, samma typ av familj. Men fortfarande, jag har sett smärtan och rädslan i den som blir slagen, jag har sett det svarta i ögonen på den som slår. Jag har varit den fastfrusne, inte vågat hjälpa, inte riktigt fattat vad som hänt. Jag har aldrig riktigt vågat erkänna allt det. Jag vågar inte nu heller, personen som slog är alltför nära för att jag ska våga stå upp över den. Jag tänker alltid "äh det är inte så farligt, det finns dom som har det mycket värre än det här, jag borde inte klaga." Och när jag tänker då får jag dåligt samvte eftersom jag känner mig självisk. Och personen som slog har tryckt ned min självkänsla och mitt självförtroende så lågt att jag inte vet om det nånsin kommer kunna hålla sig ovanför botten särskilt länge, mina kompisar och de människor jag inte mig med nu hjälper otroligt mycket, men jag vet inte om de räcker. Men det kommer alltid finnas de som har det värre, det ska inte behöva betyda att jag inte får ha ärr, att jag inte får bryta ihop då och då på grund av min barndom. Alla har rätt till sina egna känslor.

Förlåt om ni inte är intresserade av detta och det bara slösade er tid, jag var bara tvungen att skriva ner mina tankar. XO

Känner mig så fånig och så smart på samma gång, och jag är inte smart   

Min lärare tvingade mig just säga svaret på hans fråga tre gånger, sista gången skrattade jag ut det och mina kompisar skrattade med mig   Kändes som i en film typ, så himla fånig xD

Utöver det just nu så kanske jag ska nämna uppgiften

Vi ska skriva en utredande text på konflikten Israel-Palestina, och well, Jag har sovit för mycket inatt så jag är helt dampig och skriver assnabbt men vi måste sitta och lyssna så jag skriver här istället och fingrarna bara flyger över tangenterna, det är inte bra för mig att sova för mycket jag har pms, inget tålamod och jag vet ungefär vad vi ska göra så om vi bara kunde få allt det material vi ska få skulle jag kunna börja nu gaaaaaaaaaaaaaaaah orkar inte vänta meeer   

Igår på svenskan (media och svenska samarbetar så det är samma uppgift där) Frågade min svenska lärare en grej i klassen, jag svarade och hon sa att jag hade fel men när hon tänkte efter hade jag rätt och hon fel   

Jag kanske borde lyssna på dokumentären vi kollar på men vi har sett den en gång förut och jag har rätt OK minne när det gäller sånt så   

Jag sov mycket inatt OCH åt frukost imorse så jag antar att det är den kombon som fick mig såhär   

Nu snart får vi rast så hejdaa  

Jag har svårt att somna och eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag besätmde jag mig för att skriva så många sanningar om mig själv jag orkade, det blev 30 stycken, enjoy!

1. Jag hatade mitt namn ända till 2012 då jag insåg att jag kan kallas Cathy eller Cat i engelska sammanhang.

2. Jag tycker om Engelska ungefär tre tusen gånger mer än jag tycker om svenska. För det för jag inte.

3. Jag är livrädd för hajar, men av nån anledning tvingar jag mig ibland att kolla på hajfilmer så som Deep Blue Sea, Bate eller Jaws 4.

4. Skräckfilmer skrämmer mig inte om det inte är barn eller vatten med. (med vatten menar jag en sjö, ett aquarium (sånt där stort där det finns hajar).5. Musik är viktigare för mig än att kunna prata.

6. Om jag var tvungen att välja mellan att vara blind eller döv skulle jag välja blind. Mörker betyder inte alltid ondska precis som ljus inte alltid representerar det goda.

7. Jag har haft fler djur än jag kan hålla reda på i huvudet 

8. Jag hade en rätt jobbig barndom.

9. Jag löper väldigt stor risk att bli beroende av följande om jag någonsin skulle få för mig att prova:
Alkohol
tobak
droger
det på grund av att alla i min släkt är beroende av nåt av det där.

10. Varje gång jag ser att klockan är lika (00:00, 01:01 och så vidare) önskar jag alltid samma sak, tills det slår in, ibland knackar jag i väggen också.

11. Lejonkungen är min absoluta favoritfilm, jag kan dock inte förklara varför, det är bara så, när jag var liten var det den lilla sjöjungfrun.

12. Jag döpte pappas och mina 5 majssnokar (ormar) till Ariel. Allihopa. 

13. Jag döpte alla våra höns till Ariel, tuppen till Eric och mig själv till Melody.

14. Jag är rädd för tomten. Ja, fortfarande..

15. Jag vill gå en pojkvän men ändå inte.

16. Jag kan stå emot mycket men när folk kallar mig för rasist baserat på falska rykten blir jag förbannad.

17. Mina kompisar tror jag är stark men jag bara låtsas (skett guys, vet att ni läser det här, ILY <3 )

18. Innan 2012 hade jag aldrig varit utomlands, nu hat jag varit till Spanien, Lettland & Italien, och i April åker jag till Frankrike.

19. Jag älskar att resa.

20. Jag gillar mörkhyade killar mer än ljushyade (heter det så?) killar, vet inte varför men så är det.

21. Jag har aldrig varit kär i en tjej men jag tror att man faller för en personlighet, inte ett kön och att man därför inte kan ha en bestämd sexualitet (straight, homo, bi). 

22. Jag älskar att sjunga.

23. Jag ser fram emot framtiden och hoppas på att jag får ett lyckligt slut.

24. Jag har gått igenom saker som har varit för jobbiga att tänka på som jag har förträngt. 

25. Jag vet inte vad jag skulle görs utan mina kompisar. <3

26. Jag vill ha en storebror.

27. Jag är jättedålig på att lägga mig och sova.

28. Jag känner mig ofta ensam även om det är massa folk överallt.

29. Jag är sur på morgonen 97% av alla dagar på året.

30. Jag har grova humörsvängningar.

Nu är jag trött så Godnatt! :)

Jag hittade på nåt sätt en bokrecension jag skrev i åttan, på min dator jag har nu d.v.s skoldatorn jag fick när jag började ettan :O

I alla fall, jag läser om serien jag recenserade på engelska nu och den är bättre än jag minns den, vilket säger en hel del för jag älskade den redan på svenska!

Jag tänkte att istället för att rörigt slarva ihop vad de handlar om så får ni se bokrecensionen, remember jag gick i åttan så det kanske inte är den bästa, jag har inte läst igenom den än hihi :3

Zoey Montgomery  är en helt vanlig tonåring ända tills hon blir märkt av en vampyr. Då måste hon flytta till vampyrskolan ”Nattens hus”, annars dör hon..

Boken House of night, Vampyrens märke, är skriven av P.C & Kristin Cast. De inspirerades till några roller utav P.Cs’ skolklasser, eftersom han är lärare.

Innan Zoey åker till skolan, åker hon hem till sin mormor. Hennes mormor är en cherokee (en sorts indian). När mormodern inte är hemma går Zoey ut i skogen vid mormoderns hus och blir omgiven av mystiska andar. Hon snubblar och slår huvudet i en trädrot, och svimmar. Hon drömmer om en kvinna, vampyr, som är så vacker att Zoey nästan tappar andan. Det visar sig att kvinnan är Nyx, Vampyrgudinnan ( också känd som natten, personifierad), som ”hälsar på” Zoey. Hon pratar lite med Zoey och till sist säger hon: ”Kom ihåg, Zoey, att ljus är inte alltid bra, och mörker är inte alltid dåligt”. Sedan Försvinner Nyx och Zoey vaknar upp, men nu är hon inte i skogen längre, utan i nattens hus. Bredvid henne sitter hennes mormor, och en kvinna som hon aldrig har sett förr. Kvinnan berättar att hon heter Neferet och att hon är Översteprästinna, eller rektor, på Nattens hus.  Zoey känner på sin panna och märket är helt ifyllt. Det ska inte hända förrän efter ca. 3 år på Nattenshus, när man genomgått hela förändringen från människa till vampyr. Neferet berättade också att hon själv ska vara Zoeys mentor under hennes tid på skolan. Zoey tycker Neferet verkar snäll och skulle hellre ha henne som mamma än sin egen mamma, Linda Heffer, som har gift om sig med John Heffer, eller som Zoey brukar säga , ”Styvlosern”. Zoey går till Neferets kontor och pratar varje ”dag”, nu när hon ska bli vampyr är det inte bra för henne att vara ute i solljus eftersom det kan skada hennes ögon.   På Nattens hus är ”natten” dag och ”dagen” natt. Zoey bor i ett rum tillsammans med Stevie-Rae Johnson, en s.k lantis, med Oklahoma dialekt. Zoey och Stevie-Rae blir bästa vänner och Zoey får fler goda vänner, Shaunee, Damien, Erin. Hon träffar också Afrodite, en tjej som är självisk, dum och bryr sig inte om någon annan alls. Afrodite är ledare för ”Nattens döttrar”, Det är en grupp tjejer, som också har blivit märkt, som har blivit utvald av Afrodite att få vara med i gruppen, de har fullmåns ritualer där de dricker vin blandat med blod från ett ”skafferi”, som Afrodite kallar de märkta tjejer/killar som blir tvingade till att ge blod till dem. Zoey är speciell, hon har kontakt med alla fem elementen, eld, luft, jord, vatten och anden. Innan hon blev märkt hade hon en bästa vän, men de kan inte ses efter att Zoey har blivit märkt.

Handlingen utspelar sig i nutid. Man följer Zoeys liv i ungefär 2-3 månader.

Eftersom boken utspelar sig i nutid så märker jag ingen skillnad förutom att det utspelar sig i USA och inte i Sverige.

                                                                                   Nina Nilsson 8B.

Känns som att alla ignorerar mig idag, i SB är det som om dom inte ser mina kommentarer eller inlägg och här hemma glömde mamma berätta att maten var klar tills typ en timme efter.. lite skönt för jag har en sån dag då jag vill vara ensam men jag vill ändå finnas till liksom. :/

Jag hade lite tråkigt så jag lekte lite med smink, och jag är itne direkt den bästa på det så det är inte alls komplicerat haha xD

I alla fall så hamnade jag på webcamtoy och tog en massa ego bilder så jag tänkte bjuda på några här, lekte modell ett tag haha

^ Inspirerad av Demi Lovatos album cover på albumet DEMI ;)

Finfint det där xD Ses sen, Love ya! XO

Det är sjukt, för 200 dagar sen jag i Globen och var så lycklig, och kände mig så hemma, som jag aldrig nånsin har känt. 200 Dagar, och jag har inte fattat det än. Jag har sett killen som fick mig att vilja leva, killen som fick mig att börja bry mig om världen, killen som satt på ett trappsteg utanför sin lokala teater och spelade gitarr för att samla ihop pengar för att hjälpa sin ensamstående mamma, de hade nästan ingenting, de förlorade nästan sitt hem. 

"Just look at us now"

Ja, titta på de nu, Justin har råd att köpa allt han vill ha, han köpte ett hus till sin mamma, vilket var allt han ville för några år sedan. Han nådde sina drömmar, och trots att folk klagar på honom och alla 46 miljoner beliebers så håller han huvudet högt, gör sin musik, går upp på scen efter scen hela veckorna utan att klaga och varför? Han vill inte göra oss beliebers besvikna. Vi har tagit honom dit han är idag, och trots att det inte alltid har varit lätt för oss heller så har vi följt Justins exempel och hållt huvudet högt. Vi har förlorat många vänner på vägen, beliebers som inte orkade, som blev så trakasserade att de tog livet av sig, och så har vi de som var sjuka och inte gick att rädda. Det är sorgligt, men jag vet att var de än är ser dom på oss och är med oss och är stolt över vår ängel, Justin. Utan honom skulle antagligen minst 20 miljoner av alla beliebers inte finnas idag.

Justin är verkligen vår ängel. De flesta förstår inte det. Hur kan man vara så fäst vid någon man aldrig har träffat? Någon som inte ens vet att man finns? Jag kan inte svara på det, det är en sak man inte kan beskriva med ord, man måste känna det för att förstå. Jag har följt honom sedan 2008-2009 och jag älskar honom lika mycket nu som då, om inte mer eftersom vi har växt upp "tillsammans". Jag såg honom växa upp och i samma takt växte jag upp. Han har inflytande över i princip allt jag gör. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Justin would be so proud" eller säga till en kompis eller nån jag känner "Det var inte jag det var Jus... jag menar Christoffer!" 

Han har blivit en del av mitt liv. Och därför tänker jag att folk som tatuerar in något Justin relaterat är inte dumma, även om de skulle sluta gilla honom, eller tröttna på honom, så är han en del av deras förflutna. Jag kommer alltid minnas den här tiden och allt jag har varit med om på grund av Justin, det är oändligt många fina minnen, som jag aldrig kommer ångra. Därför skulle jag kunna tatuera in "kidrauhl" eller "Believe" eller till och med "Justin Bieber" utan att ångra det. (Sen kanske man ångrar vart man gör det men det är en annan historia). 

Jag kommer ihåg när jag var hos min faster i Piteå, sommaren 2009. Jag satt och kollade på Michael Jacksons begravning, snyftade med till tv:n. Och så satt jag och pysslade, jag gjorde en låda, grön på utsidan med bland annat texten "Justin Bieber" på framsidan. Inuti klistrade jag in ett hjärta och en bild på Justin i (som min före detta låtsaslillesyrra har rivit bort, fuck her.) Och några fler mindre bilder. Den lådan har jag fortfarande kvar och idag ligger oändligt många urklipp ur tidningar och en massa posters i den, så många att den inte går att stänga längre x)

Jag brukar gå igenom de ibland. Tänka tillbaka. Visst jag bev mobbad. Visst jag var ensam, men jag hade Justin. Jag säger inte att det är sämre idag, för så många kategorier i mitt liv har förbättrats, men jag saknar den tiden. Jag har fortfarande Justin med mig i mitt hjärta, men det har 46 miljoner andra människor också. Jag saknar den tiden då vi var så få, jag önskar jag hade varit mer teknisk så jag kunde ha fått kontakt med honom innan han blev så stor. Jag tror jag har drömt det men jag har för mig att han faktiskt har svarat på en av mina kommentarer på youtube men jag har antagligen drömt det, jag tror inte jag skulle glömma det annars.  

Jag vill träffa honom innan jag dör. Om han dör före mig kommer jag bryta ihop totalt, jag skulle förtvina, när jag fick reda på det skulle jag inte kunna andas, det skulle inte spela någon roll vart jag var, jag skulle inte kunna gråta, jag skulle antagligen sjunka ihop på marken och bara vara stilla, för jag skulle känna som att en del av mig var död, den delen som höll mig levande. Det är sjukt att jag är så fäst vid honom, men jag kan inte göra något åt det, jag vill inte göra något åt det, han är det bästa som hänt mig, för tack vare honom har jag blivit starkare och överlevt, och mitt liv har blivit så mycket bättre, jag har underbara vänner som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag skulle inte klara att höra om hans död, tänk er att ni har en tvilling som ni älskar, som är som en del av dig. Och den tvillingen dör. Jag är inte ett dugg lik Justin men jag var tvungen att ta en liknelse som ni kanske kan känna lite likheter med. 

Det här blev ett långt inlägg, när jag skriver det här är det faktiskt "bara"197 dagar sen jag såg honom, men jag väljer att göra det tidsinställt för att fira den 200 dagen. Jag har överlevt 200 dagar av saknad x) 

Men jag har fortfarande inte förstått att det har hänt. Jag kommer ihåg känslan när han kom ut i sina vingar, men jag kan inte förstå att det var mer än en dröm. Best Day Of My Life.