Jag är så förvirrad. Jag har förändrats, till det bättre tror jag, men det har lett till att jag har öppnat upp mer för folk jag känner och vi har liksom kommit närmre varann, och jag vet inte vad det är vi har, jag var på övernattning i en stuga fredag-lördag och två av killarna där och jag höll på och skojade med varandra osv hela tiden. Jag skoj bråkade med en av dom som har varit och kanske fortfarande är intresserad av min kompis, och hon gillar inte honom, inte jag heller tror jag men han är rolig som en kill kompis eller typ storebrorsa. Sen finns det en till kille, vi åkte båt, han, jag och Sara, och vi badade 2 gånger, och en av dom gångerna satt han och jag och pratade jättelänge om allt möjligt, jag gillade det. Att vara där ute i en stuga mitt ute i ingenstans och slippa tänka på vad alla tycker och tänker om en, det hjälpte för vår relation, frågan är om vi är kompisar, eller om det skulle kunna bli mer, och en annan fråga är, är jag intresserad av honom? Jag vet inte, jag är bara förvirrad atm.

I feel betrayed ugh

Känns som att världen har förått mig

När man är liten tror man att allt kommer bli så bra när man blir stor

Alla filmer, böcker, sagor, de är bevisen man har för att allt slutar lyckligt

Men ingenting slutar lyckligt, allt blir svårare för varje år som går

Just nu mår jag bra, men imorgon kan allt vara förändrat

folk dör, vänner glider isär

Världen är en hemsk plats, full av våld och hat.

Fett flummig film, men helt underbar! Alla känslor kommer på samma gång, man vet inte om man ska skratta eller gråta, och jag älskar det! Plus att det är en grej han, Charlie, har gått igenom som var liknande för min pappa så jag vet hur jobbigt han har det. Helt enkelt fantastisk film, och jag måste läsa boken!

Igår kollade jag och my bro på Röjar Ralf. Och som jag grät, älskar den men så sorglig!

Hoppas alla har en jättefin dag och äter massa god mat :)

Än en gång har jag låtit bli att blogga alltför länge, och det enda jag kan säga är förlåt! Jag har haft fullt upp med stress och oro och det har resulterat i Magkatarr. För femte gången :( var till sjukhuset i måndags, men fick då bara en tid till igår (tisdag) och då fick jag kritik av läkaren xd "Sluta vara så nervös! det här är inget farligt jag lovar." Och såklart tänker mitt huvud " Det är precis det en våldtäktsman skulle säga" och det hjälpte inte. Läkaren kände lite på min mage och sa åt mig vad jag skulle köpa för medicin, han skrev ned på ett papper också, novalucol eller novalucil och funkade inte de skulle jag testa nåt jag har glömt bort namnet på, och när jag kom hen var lappen borta så jag kommer nog aldrig få reda på min räddning. Novalucol har jag haft förut och typ blivit immun så det funkade inte, pappa och Viktoria köpte gaviscon (tror jag det hette) en vit flytande gegga som smakar jätteäckligt. Men den kanske hjälper "peppar peppar ta i trä" för ständig värk är inte kul. Jag åt mat i söndags och sedan idag, de dagarna i mellan åt jag sammanlagt 2 brödskivor (inte kanterna), vindruvor, 3 glassar, och ja, jag överlevde men gick ner 5 kg på de dagarna. Inte för att det gör nåt att jag går ned i vikt men jag vill hellre vara frisk. Idag har jag ätit mat 2 gånger, lite lite åt gången, och medicinen ett litet tag efter som det stod att man ska. Hoppas verkligen det hjälper för jag har ingen energi längre, orkar knappt hålla ögonen öppna och därför tog det väldigt lång tid att skriva det hör inlägget, men nu är ni uppdaterade så vi hörs, hejdåå!

Nu känns det verkligen som att dom inte vill ha mig med på shopping spree imorgon, kommer inte 'våga' följa med nu för det känns som att det skulle bli konstig spänning. Det känns som att sen det blev bestämt att jag ska stanna här och inte flytta till pappa så har mitt kompisgäng blivit jättekonstigt, 3 av de håller ihop fortfarande, tightare än någonsin, jag däremot är bara ivägen hela tiden och idag var jag dum och bitchig mot alla, till och med när jag kom hem, känner mig som ett monster och monster borde inte leva. Jag vet inte jag är som sagt livrädd för att förlora de men det känns som att dom redan är halvt borta och jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att det är för sent..   

feel like dying ugh

nej men asså shit va dåligt jag mår, vet inte varför, har gjort 2 rester nu, borde va glad för det, men när jag skriver om det till mina kompisar och att jag bara har en rest kvar och den ska förresten in om typ en vecka senast, då tycker dom att istället för att följa med dom och shoppa imorgon, så borde jag stanna hemma och göra resten. 

Jag har aldrig haft så bra vänner som nu och jag är livrädd för att förlora dom, dom stoppade mig från att ta mitt liv och det vet dom inte ens om. Imorgon är en av 3 tillfällen på hela sommaren vad jag vet hittills som jag kommer kunna umgås med dom, ska jag då skippa det för en skoluppgift? nu vill jag varken äta eller sova. vill inte ens lyssna på musik eller sätta upp affischer på Justin. aja hejdå bloggen.