En av mina närmaste belieber- kompisar skrev just ett inlägg om mig på sin blogg, så himla fin!       

Nej men seriöst, efter den här kvällen vet jag vilka som betyder något, 

" Those who count don´t matter and those who matter don´t count."

Vi bråkar just nu om vem av oss som är finast, men saken är den att Det finns ingen finare än du Amanda! Älskar dig såååååååååååå mycket!     

Kolla in Amandas awesome blogg här! 

Ja idag har mycket hänt, eller igår om man titar på klockan   

Jag försökte plugga, det funkade inte så bra men snart klar med skit- oj förlåt menade historian   

Sen fick jag några inte särskilt trevliga påhopp i chatten av folk som är minst 3 år yngre än mig och inte förstår orden jag använder utan drar förhastade slutsatser, as usual, så jag orkade inte längre och gick ut ur facebooks hjärta, gruppen Swedish Beliebers, gråtande. Skrev med en nonbelieber kompis i chatten samtidigt, hennes svar var 

ÄLSKAR ER NI ÄR MINA ÄNGLAR!   

Jag har blockat dom som var dryga och i feel the löööööv så nu hoppas jag på att slippa bli nedtryckt och förolämpad något mer, fast det spelar ingen roll egentligen för mina änglar finns alltid där         

Godnatt allihopa!     

Önskar att jag var sådär solbränd men det är fake foundation från taaz sidan  DS. }

Min pappa bor som ni kanske vet i Stockholm, och jag bor med min mamma uppe i södra norrland. Nu är det klart att jag inte behöver gå om första året på gymnasiet om jag flyttar ner nu på sommarlovet, utan att jag får hoppa in i andra året direkt, men är jag redo att lämna alla mina kompisar, min brorsa, mitt liv? Som jag skrev i slutet på ett tidigare inlägg har jag verkligen beslutsångest, Jag vill bo hos pappa, men jag vill inte lämna allt. UGH jag vet verkligen inte hur jag ska göra, och jag vet att (risk för att låta egoistisk men menar inte så) alla vill att jag ska va med dom. Och jag vill inte göra någon besviken eller ledsen och jag orkar verkligen inte med detta just nu, ja är både glad och ledsen, för nu är det upp till mig vad som händer.   

Eftersom att jag är sjuk och det är sent så är jag as trött och orkar inte skriva på svenska så de blir engelska   

There are so many movies with the "motive" Cinderella, a poor kid that has lost a parent one way or another and then has a stepmother or stepfather, with at least one kid since before, that is making it their life goal to mess up the poor kids life. In all the movies though, the kid always win by getting the dad back or by finding true love. The thing is that this "motive" is probably not as common in movies as in real life, how many kids hasn´t lost their parent one way or another. The horrible thing is that most of these people does not get their parent back.

I saw myself as a Cinderella girl until very recently. My dad had a girlfriend that I thought was worse than the wicked witch of the west. She had two kids, a boy and a girl, and the woman hated me. I was taught to respet elders and to give everyone a fair chance so I had to. There has been so many disappointments in my life, the woman moved in with us, she and her kids, when I was 8 (2004). The kids were 6 and 4. I felt so bad (nobody knows this part) I actually tried to kill myself as an 8 year old, hoping I would suffocate in my sleep or that the ghosts (yes I believed in ghosts, still kinda do) in my room would kidnap me or stab me to death (I´d already at that age seen far too many horror movies).

So I talked to my dad after many nights of crying myself to sleep. I told him I didn´t want to live with them, and so he talked to the witch, who ran inside crying. And I felt so bad I walked up to her [insert biggest mistake in my life here] and said "It´s okay, you don´t have to move, I just want you to be nicer". Yeah well, that didn´t work out.. Things got worse and My self destructive behaviour continued. Though I could proudly say I had never cut myself like most other teens until autumn 2012. It has for your information only happened once and hopefully it won´t happen again. Anyway, back to the story.

So they didn´t move out. Dad stopped listening to me. But, last summer, the summer of 2012, Things changed.

Dad and the witch had been on and off for the last 8 years, the witch moving in and out of our house about 12 times, When suddenly dad came home after he had been working out of town (as he has been doing since I was little) and he was so freaking depressed. I had never seen him like that. He suspected that the witch was cheating on him. That day, the 28th of July, dad and I sat down and talked for over 4 hours. We laughed and we cried, talked more than we had ever done for all those years that the witch lived with us. And soon after that they broke up for real. And the first person that dad met after the last phonecall to the witch was so happy that he fell completely in love with her. I found out through facebook (yay daddy, very smart of you to change relation ship status before writing on my timeline dumbass    )

That he had met her at work and they were really in love. After they had been together about two weeks I got to meet her and although anyone would have been better than the witch, this woman was and still is a pure angel! She is so nice and understanding and she makes dad so happy! The first time I went to her home, we were all over there, We went on a shopping trip. I was overwhelmed just because she bought me one pair of jeans. I was used to getting nothing from the stepmonster i used to know, but a pair of jeans and a happy dad isn´t all she has given me this far. She even bought me a ticket to my biggest idol, rolemodel and inspiration, my lifesaver, Justin Bieber. She actually bought me a ticket! I never thought life could become this amazing, and still here I am. lonely sobbing because, I am stuck here in school, with some new AMAZING friends that I never thought would put up with me, but as angelic as they are, they are there for me whenever i need them to, While my dad and the angel is over there, 4-5 hours away from me, living their happily ever after without me simply because i was too scared to jump out in to the wild and move there before school started. Now I have to finish this semester before I can move and I am really scared. I mean, I have these amazing friends, and my mother and brother, and my choir, volunteer work at church, Archery, all of this I would have to leave, and I´m not sure I could deal with that. Why does life has to be so hard? I have to choose between the place that makes me happy, or the people that wants me to be happy. I want to move to dad, but I dont want to leave my life behind. A year ago, or even my whole life until now, I have been ready to leave everything if it meant that I could live with my dad and have the life I always wanted. But now, that I have these amazing friends and my brother, my mom and this whole life I don´t just want to leave everything. And I feel like I am letting everyone down no matter what I do. Dad and the angel will be devastated if I don´t move to them and everyone else will be if I do. So I´m completely torn between two lifes. Since they live so far from each other I really do have to choose, I can´t live one week there and one week here, I have to choose, and fast. I will have to move down to dad in two and a half year anyway for university but that is a whole other thing, because that isn´t optional if I want to fulfill my dream. But I´m not even sure what I want to be anymore, I want to sing, forever, but I´m really not good enough.

Anyway what I wanted to say is, Cinderella stories don´t always have a happy ending, but life can get easier in the end, I sure hope so but we´ll see sometime in the future, 'cause I´m not quite there yet.   

Det värsta med att ha magsjuka (förutom att spy) är att mamma tvingar mig äta blåbärssoppa och/eller blåbärsyoghurt, och jag tycker inte ens om blåbär!   

Så säger pappa dinosauries chef i serien jag länkade i ett tidigare inlägg   

I den serien finns det många bra citat man kan sno som passar in på typ alla. Kommer inte ihåg fler nu men ja,

Du är vad du är och det är allt du någonsin kommer vara. Så är det ju, för du kommer alltid vara du och ingen annan   

Så det är bäst att folk börjar tycka om sig själv mer för Du är den enda du kommer leva med i hela ditt liv, varje sekund av ditt liv.

Depressing eh?   

I know da feelin, jag har inte precis världens bästa självförtroende, men vet du vad? om man låtsas att man har det tillräckligt länge kommer folk tro på det   

Jag har alltid varit en sån person som vill göra alla glada och nöjda och ofta glömmer bort mig själv. Well that was the  old me. Jag säger inte att jag tänker vara en bitch, jag tänker bara komma ihåg att göra det jag vill och inte bara bry mig om andra. Jag ska flytta ASAP ändå så vem bryr sig om vad folk tycker om mig? Inte jag i alla fall, I´m done with all the idiots around here      

"Those who matter don´t mind and those who mind don´t matter." - Katten Seuss

Peace out bitchezz

Nu är det längesen jag bloggade igen.. Men iaf jag sitter hemma och har otroligt tråkigt. har även Magsjuka och Feber   

Jag googlade på bilder tidigare, tänkte göra en ny header (yaaay) men fastnade då jag hittade en bild på en leksak, en Dinosaurie mamma med rosa skjorta och förkläde. Jag har sett tv-serien och jag har till och med den leksaken men jag har aldrig kommit ihåg vad programmet hette. Nu hittade jag en tråd på nåt forum där dom diskuterade gamla barnprogram och programmet hette tydligen 'Dinosaurs'. komplicerat och allt. lol..

För er som kommer ihåg det och vill se hittade jag en youtube kanal med alla avsnitt uppladdade! Länkar längre ned.

Nu ska jag krypa ned och leta fler gamla program jag kollade på. Jag är en sån person som Peter Pan, jag vill inte bli vuxen, jag vill hellre vara barn för evigt!   

Om ni har nåt favorit program ni kollade på när ni var små så kommentera! jag älskade t.ex The Tribe som gick på barnkanalen, även om jag inte kan ha förstått så mycket eftersom det var på engelska men jag hängde med jättebra ändå uppteckte jag när jag kollade om, på youtube.

Kära youtube vad skulle jag göra utan dig?!

Love ya!

Youtube kanaleeeeen   :

http://www.youtube.com/user/dinosaursTVshow/videos?view=0&flow=grid